crew:02crew:03langrssfacebookmailboat:01crew:01crew:07
position

Jorden runt i en ganska liten båt

Varför? Båten Rutten Media Häng med! Länkar
Ombord just nu:  Henrik Christine
Calle Kerstin Fredrik Cissi Emmeli Tomas Eric Oscar
Hör vi av oss för sällan, tar vi tråkiga bilder eller saknar ni oss?
Skicka gärna en hälsning till vår satellittelefon och hjälp samtidigt
tre vänner på äventyr att ha råd att ta sig hem igen!

Gör så här: Skicka ett sms till 72550 med texten "28fot XX blabla", där XX är en valfri slant i jämna tiokronor från 10 till 200 och resten en hälsning på högst 160 tecken. Pengarna dras på din telefonräkning. Inom några minuter känner vi oss inte så ensamma, var vi än befinner oss!

Som ett litet tack vill vi dela med oss av vår egen skeppsrullade whisky när vi kommer hem. De två som skänkt oss mest glädje, och ytterligare en slumpvis vald, får varsin flaska ur ekfatet vi har ombord, byggt av Sveriges ende tunnbindar­mästare > och fyllt med finaste skotsk single malt >. De som ligger bäst till syns här intill!
Har du skickat ett sms och vill logga in?
OK
Klicka för att stänga!
weather
18° C
Just nu  (i hamn)
Dag 1610: Sydney, Australien
Just då
Tack De här två är snällast just nu och
verkar få varsin flaska skeppsrullad whisky!
#1 Biran
#2 SAGA bateau
    - - - - - - - - - -
#3 Miljöchefen
#4 Stefan C
#5 BerntMgn 72

 

Bubblare:
MLI
pourbonagressozetasyversenmosmssailracingguolldofsdata

Jorden runt i en ganska liten båt.lon:151.28;lat:-33.85

Vi tänkte oss en världsomsegling. Välkommen att följa äventyret!
Click the arrow for posts in English! >

Kom och köp!lon:151.28;lat:-33.85;postdate:maj 13 3;pos:Sydney, Australien

HenrikBirka ar till salu för ett pris som ger dig pengar över att köpa en flygbiljett till Australien. Bilder och mer info här: >

Whiskyn finns kvar men är svart och smakar surt.

3 kommentarerDirektlänk

Pajdor01..då var det kanske tur att det är just Biran som toppar surwhiskeylistan. Lycka till med försäljningen av Birka och ta hand om er därborta!

sy hooligan02Lycka till,

Mattias Nordwall03Hej Henrik, verkar som om L28 inte kommer längre än till Australien, vi seglade vår dit 2005 och sålde den där! Lycka till

Skicka


Vi stannar härlon:151.28;lat:-33.85;postdate:feb 13 26;pos:Sydney, Australien

HenrikFör ett tag sedan kom ett mail från vår agent Charles, med besked om att Christine och jag beviljats visum i Australien fram till 2017. Jag ska börja jobba på Agresso igen. Här i Sydney och jag börjar imorgon. Christine springer på arbetsintervjuer och vi har börjat spana på lägenheter i en mysig stadsdel som heter Surry Hills.

Världsomseglingen har alltså pausats tills vidare och vi ser fram emot ett bekvämt liv igen. Det ska bli skönt att äntligen kunna duscha, kolla film och koka kaffe, som normalt folk. Vi ska ha isbitar i frysen och fast mark utanför dörren.

Med tanke på kostnaden att ha en båt parkerad här varje månad, vill jag sälja Birka. Hör av dig för utrustningslista och bilder. Hon är lagom fräsch inuti, fullt kittad för oceansegling och kontinuerligt uppdaterad med bland annat ny rigg 2010 och ny motor 2011.

Nu fokuserar vi på karriärer och framtiden, tillsammans i en ny stad. Det långsiktiga målet är att fortsätta världsomseglingen hem till Sverige igen. I en stor och fin båt med alla bekvämligheter. Det kommer att dröja tills dess, men varför stressa? Vi tar ett år i taget.

7 kommentarerDirektlänk

Tomas Oscarson01välkommen tillbaka till Unit4 som vi numera heter

Eddie Werner02Kommer bloggen att upphöra?

Ann-Charlotte Bäckma03Oj då, blev det så här....! Att fånga tillfället i flykten - passar min livsfilosofi! Ni gör rätt som stannar nu när ni tycker så! Tänk på att: Man ångrar bara det man inte gjort!!! Lycka till! Vill dock gärna fortsätta att följa er..... framöver!

HENRIK04Tack Tomas. Men jag har faktiskt borjat pa Agresso och inte UNIT4. Det finns inte sa mycket att skriva om pa bloggen just nu.

BerntMgn 7205Nu BerntMgn75 men iallafall lycka till de var kul att följa er. Hoppas Whisky'n inte förblir oanvänd.

Erik Bergsten06Hej Henrik, har följt er under åren, vilken resa! Låter otroligt spännande att stanna i Sydney. Kul att du börjar jobba med Agresso igen även om det inte är på Unit4. Lycka till och njut av livet "Down under"

Henrik07Tack for lyckonskningar! Ja, Erik, Sydney ar kul och det kanns bra att vara tillbaka i ett sammanhang man kanner igen. Just nu sitter jag pa flygplatsen i Brisbane. Gamla goa konsultlivet.

Skicka


Vad händer nu då?lon:151.28;lat:-33.85;postdate:jan 13 11;pos:Sydney, Australien

ChristineJa det kan man fråga sig.

Det frågar vi oss själva också. Men vi är alltså kvar i Sydney. Vi bor på Birka i flotta förorten Rose Bay där även Russel Crowe bor. Nej, vi har inte stött på honom ännu men vi håller ögonen öppna. Färska grönsaker och frukt i näten har fått ge plats åt galgar med skjortor, klänningar, kavajer och jackor. Durken är full med klackeskor och docksides. I Sydney kan man inte gå omkring som en dekadent cruiser längre. För det finns inga cruisers här nämligen så man kommer inte undan utan blir sedd som en sunkig utböling.

Sedan vi kom hit för två månader sedan har vi hunnit fira jul hemma hos pappa Anders och Debbie utanför Brisbane där vi äntligen fick njuta av ett boende som inte gungar, där man kan titta på dvd filmer på en jättestor platt TV och där man får låna en jeep som man kan åka på road trip med. Vi behövde en paus från Birka och det fick vi. Vi fick även mersmak av livet på land. Medens vi ändå var på semester från semestern passade vi på att åka och titta till Surfers Paradise och Byron Bay. Vi var även och hälsade på Ollie på Barracuda som ligger förtöjd i Brisbane precis utanför botaniska trädgården. Mycket trivsamt läge.

Dagen innan nyår satte vi oss på ett tåg tillbaka till Sydney. 15 timmar senare anlände vi Sydney och gjorde oss beredda på att fira nyår. En levande känguru såg vi från tåget.

Våra visum går ut om en månad och troligtvis så tar vi Birka och seglar utanför Australiensiskt vatten och tillbaka, så att vi kan få tre månader till. Vi trivs väldigt bra här i Sydney. Det är dyrt men rent, fint, trevligt folk och klimatet börjar äntligen bli riktigt bra, dvs upp mot 30 grader.

Två månader i Sydney har gått fort. Vi har försökt att se oss omkring så mycket som möjligt och vi har fått kompisar. Dagarna brukar fördrivas på det lokala biblioteket där vi har utsikt över havet och en mysig park där vi har picknick var och varannan dag. Vi duschar varje dag och luktar gott mest hela tiden. Dreadlocks i håret och svettiga armhålor är ett minne blott.

Hur framtiden på Birka ser ut vet vi inte riktigt just nu. Men bloggen som ju är en seglingsblogg kommer inte att uppdateras särskilt ofta medans vi inte seglar (och bryggsegling räknas inte), inte för att den brukar uppdateras frekvent i vanliga fall heller men ändå. Så fort vi vet lite mer hur det blir framöver så meddelas det här på bloggen. Vi mår i alla fall bra och både vi och Birka njuter av att inte segla i stormar och hårt väder.

2 kommentarerDirektlänk

Jonas01Jag har följt bloggen sedan start och även Henriks tidigare/förberedande blogg sedan juli 2008 då jag började leka med planen på en egen längesegling. Det har varit roligt att läsa om allt från hur tankarna på båtval föll och hur Henrik bodde en vinter ombord, till avresa och hur besättningen kommit och gått. Stötte ihop med Calle på Grinda på midsommar förra året och tackade. Tack också till er!

Calle02Ja just det, ja. Tack själv!

Skicka


Knocked Down Underlon:151.28;lat:-33.85;postdate:nov 12 11;pos:Sydney, Australien

HenrikVi har kommit fram till Sydney, de åtta årstidernas stad, långt söderut på Australiens ostkust. Det är en mycket vacker stad och vi är mycket glada att vara här. Nästan 34 grader söder om ekvatorn är det kallt. Det är visserligen vår här nu, och australierna själva går omkring i sandaler och kortärmat. Men för stackars oss, som spenderat de senaste två åren i tropikerna, är det kallt. Vinden blåser snålt genom revbenen och vattnet är kallt och klart som en fjällbäck om den norrländska våren.

Det tog oss elva dagar att segla hit från Nya Kaledonien. Det var tufft. Vi hade inget vindroder och fick turas om att sitta och hålla i pinn tre timmar i taget. Vi stötte på två oväder, det första sydligt och det andra från norr.

När det bara var 50 sjömil kvar till vårt mål, Sydney Harbour, ökade kulingen till storm samtidigt som kvällen övergick i natt. Vågorna var stora och branta och vinden piskade loss vatten från vattenytan. Det var inte bara skummet från de brytande vågorna som yrde, utan även mellan vågorna blåste vatten bort från havsytan. Birka har inget vindinstrument så vi vet inte vad vindstyrkan var uttryckt i meter per sekund, men det skrek i riggen och mullrade från havet omkring oss.

Vi närmade oss kusten och trafikerade farvatten. Allt eftersom mörkret föll dök det upp fler och fler ljus runt horisonten. Som mest kunde vi se fem båtar samtidigt, eller rättare sagt, när vi var högst upp på vågtopparna kunde vi urskilja ljuspunkter åt fem olika håll.

Utan AIS, masttoppslanterna eller möjlighet att ändra kurs på grund av brytande vågberg akterifrån, satt vi där, blöta, trötta, kalla och rädda, och ropade ut vår position och kurs lite då och då på kanal 16. Vi gjorde fem knop för bara riggen men la inte i drivankaret för vi ville hålla vår till den australiska gränskontrollen utlovade ETA. Det var ett misstag.

Rätt som det var smäller det till, och lilla tappra Birka, som seglat över halva jordklotet på rätt köl, lägger sig ner på sidan och doppar masttoppen i vattnet. Kicki får sig ett ofrivilligt dopp, men håller sig kvar på båten tack vare dubbla livlinor. Undertecknad hänger i nedgångsluckan och försöker förgäves att ha någon sorts kontroll över tillvaron.

Båten kommer upp igen, sittbrunnen är full med vatten och där nere ser det ut som ett bombnedslag. Dessutom har den handhållna GPS:en, som vi använder för att navigera med, försvunnit i tumultet. Tillslut hittar jag den bakom nätet i babords toft, och konstaterar att den ramlat "uppåt" för att hamna där. Om detta är vad som händer i en knock down, vill jag inte ens tänka på att vara med om en 360.

Nåväl, tillslut avtog vinden, vågorna la sig och vi kunde sakta puttra hela vägen in i Sydney, förbi det berömda operahuset och lägga till punktligt vid tullkajen. Birka är lite omtöcknad och trasig, men inget strukturellt gick sönder, och nu ligger vi säkert vid en mooring inne i staden och spenderar så mycket id som möjligt i land.

Snart kommer sommaren till Australien, och därefter fler årstider. Vi ska inte segla mer på ett tag framöver, utan ser fram emot ett stilla, torrt, tryggt och bekvämt liv i land.

6 kommentarerDirektlänk

Camilla01okej Max har visat mig bilder nu på båtar som brochar eller va det nu heter & muuuuhyyy fan va läskigt!! Ta hand om er nu och vi saknar er så det svider! Puss från Camilla Max och Siri

Sagas mamma02puh! Glömde andas medan jag läste. Välkomna till Sydney!

kerstin03Ja nån ska ju vara med om det.. Skönt att ni mår bra och är trygga. Vi saknar er här hemma!

sven o Ulla04Sitter i Costa Rica och kanner att det ar skont att ni ar i hamn. Vi langtar efter att traffa er. Kram

Per05Det var det värsta Henrik! Låter sombetydligt värre än nån av mina broachar i lugnt vatten! Fint styrt o så glad att ni är framme trots eskapader! Ha de bästa!

Mary af Rövarhamn06Nej, men fy vilken mardröm och vilken tur att Birka klarade sig så bra som hon gjorde. Vi har några vänner som fick nedslagning utanför Stewart Island söder om Nya Zeeland och det tog ett helt halvår för dem att reparera alla sina skador. Nåja, Sydney är ett gott ställe att vara, Spenderade 4v där förra året, över jul och nyår. Vad händer näst, hur ser planerna ut?

Skicka


When Bäck went backlon:166.44;lat:-20.27666;postdate:okt 12 20;pos:Noumea, Nya Kaledonien

CalleEfter nästan ett och ett halvt år och tre dygns flygresa var jag tillbaka. Lilla Birka hade under tiden tagit sig till Fiji, på andra sidan världen, nästan precis så långt hemifrån som man kan komma och till det hav jag mest såg fram emot att segla i när vi fejade och donade på henne på Ringön för hundra år sedan. Äntligen skulle jag få segla, i alla fall lite grann, i Söderhavet.

Birka såg vid första anblicken ut precis som när vi sågs senast. Visserligen med en god portion patina från topp till köl, men det syntes inte i Söderhavsnatten. Kapten har numera riktigt långt hår när han släpper ut tofsen och first mate Kicki revar storen i sömnen är en jävel på att laga utsökt mat på en (anmärkningsvärt rostig) spik, men i övrigt var de också sig lika. Till och med Barracuda låg ankrade i bukten och några flaskor rom senare kändes allt precis som vanligt för en annan som sedan sist trots allt jobbat nio till fem, sett Loreen vinna Melodifestivalen och engagerat sig för eller emot Tv-eken, som alla andra samhällsbärande människor där hemma.

Nåväl. Fiji hade mött mig och alla andra charterturister med en käck ukuleletrio i ankomsthallen. Det hade tagit fyra timmar att åka från flygplatsen till båten på en ö som inte ser större ut än Vinga på en världskarta och hela stan luktade indisk curry - det kändes liksom inte så exotiskt som jag föreställt mig. Söderhavet ska ju liksom vara atoller och kokosnötter. Efter några dagar seglade vi så vidare, och när vi i världens minsta lilla obekväma båt (det är förresten svårt, inser jag nu, att beskriva hur mycket det faktiskt gungar ombord, fram och tillbaka eller ännu mer i sidled, när man vill sova och när man vill laga mat och när man vill uträtta sina behov) angjorde Tanna och Vanuatu kände jag mig mer som en seglare igen som gjort sig förtjänt av att vara där jag var. Det rök ur berget och svarta män i träkanoter mötte oss för att byta färsk frukt mot batterier och tändstickor. Byn bestod av hyddor, en solcellsdriven vattenpump som inte fungerade och en blå pickup som saknade hälften av bultarna på bakhjulen. Med den tog det tog lika lång tid att korsa Tanna som det tog att korsa huvudön i Fiji, men allt var på alla sätt annorlunda. Och hit hade jag seglat.

Av tre veckor har vi väl seglat sisådär halva tiden. Det har blåst alldeles för mycket (för första gången sedan Shetlandsöarna kände jag mig manad att surra mig vid rodret för att inte slungas överbord i den månlösa natten) och det blåste ingenting, det regnade som vore det gamla Kaledonien (både under- och seglarställ på - skulle detta vara Söderhavet?) och det var stekhett, kvavt och jakten på skugga skapade inombords panik på ett sätt som jag hade förträngt. Båten ramlade isär bit för bit, också det på ett sätt jag i efterhand lyckats se som blott något charmigt: Vindrodret ramlade av, båda länspumparna strejkade, det rann saltvatten från radion till styrbordskojen och good old Stefan flyter antagligen bara i saltvatten numera. Jag påmindes kort och gott om varför jag lockades av och gav mig ut på det här spektaklet, lika väl som varför jag trivts ganska bra hemmavid sedan jag mönstrade av i Colombia.

Nu är vi i Nouméa, Nya Kaledonien. Här är egentligen inte så kul - en halvful stad, allt är dyrt och det är ärligt talat ganska kallt och ruggigt. Som seglare har vi bara för avsikt att stanna några dagar, precis som vi bara stannade några dagar på Tanna, som ändå var en av de häftigare öar jag upplevt. Själv ska jag inte ens stanna så länge, för om några timmar ska jag duscha, kamma mig och sätta mig på ett flygplan igen. Tillbaka till det som långseglare en gång lämnat, på gott och ont. Snart kommer jag vara i Auckland, ganska snart i Peking och om inte så himla lång tid kommer jag sitta i Stockholm igen och se på tv, wordfeuda och svära över chaufförsbyte på bussen så att alla måste stå och vänta i snålblåsten vid Slussen. Söderhavet må bitvis inte vara mer klyschigt kristallklart än Nordsjön om hösten, men att då och då slängas ut ur det där, till världen härutanför, är en ynnest och något alla borde få uppleva, eller se till att uppleva.

4 kommentarerDirektlänk

Jungman C01..och med mig återkom även dessa långrandiga, klyschiga inlägg. Just snyggt

biran0212-10-20 kl 1940(UTC): Till Jungman C. Tack för inlägget, exakt "just snyggt". Dina inlägg har alltid varit läsvärda. Kort séjour på Birka!?! Synd att ditt ansikte inte fick "ett vitt skimmer" uppe till höger på hemsidan, när du var ombord. Välkommen tillbaka till Sverige o "Eken/Fjollträsk".

biran0312-10-21 kl 2122(UTC). Ang. pos. angivelsen; Nouméa (NC) ligger väl på 22,16 gr S (och inte 20,16 enligt hemsidan) samt 166,26 gr E. Ser att det ligger en finsk, en fransk och några tyska seglare i hamn eller strax syd, som har AIS:en påslagen. Allt enligt > . Ha det!

biran 0412-11-08 kl 0230(UTC): Ok, det blev inte Cairns utan Sydney. Välkommen BIRKA till ytterligare en ny kontinent på din "Global Circumnavigation". Hälsa din "tystlåtna besättning".

Skicka




Nu finns det inga fler inlägg, men läs gärna
Henriks blogg > om förberedelserna.


Klicka på bilden för att stänga.
Det går att bläddra med piltangenterna också!
Äldre inlägg

Vår position uppdateras minst en gång om dagen.
Flytta nålen längs det gula strecket för att hoppa
tillbaka i tiden eller dubbelklicka för en större karta!
Pour BonGöteborgs trevligaste kafé och projektets huvudsponsor
Unit4 AgressoUtvecklar både affärsdatasystem och sina anställda
ZetaHar fyllt båten med pasta och annat gott
UK SyversenHar levererat pålitliga segel för alla väder
MOSMSGör det enkelt att kontakta oss via SMS
Sail RacingSer till att vi är välklädda ute på världshaven
GuolldoSnygga solglasögon som skyddar med stil
FS DataBjuder på serverutrymme för den här sidan
RSSKlicka för att prenumerera
på blogguppdateringar via RSS!
Kopiera länken nedan
till din RSS-läsare:

feed://www.28fot.se/rss/

Väderinformation från
yr.no levereras av NRK och
Meteorologisk institutt.
NyhetsbrevKlicka för att få blogguppdateringar
via mejl en gång i månaden!
OK

(Vill du skicka mejl till oss i stället
så klicka på våra namn här intill).
This page in English
FacebookKlicka för att följa oss på Facebook!